Och så var det 80-tal...

Efter många månaders repande och med en färsk demotape som spelats i lokalradion bakom oss så var det dags att ha premiärspelningen. Liksom så många andra Uppsalaband debuterade vi på den legendariska musikpuben Rackis..... en söndag när det var så lite folk i publiken det hade varit bättre om bandet hade stått på dansgolvet och dansparet hade övertagit scenen. Spelning nummer två blev knappast bättre; en nyöppnad klubb med tre betalande gäster.

Spelning nummer tre blev första steget in på det som skulle bli bandets hemvist under 80-talet. Uppsalas studentnationer.

Här debuterar Power Play på Norrlands Nation:

Vår verkliga hemmascen hade vi i Kalmar Nations gamla dammiga nedre bibliotek.

Ganska snart etablerade vi några stamställen dit vi alltid återkom.

Kalmar Nation var känt för sina jazzpubar på fredagar sedan ett par år tillbaka. Lördagsaktiviteterna hade inte riktigt hittat sin form, men man ville hitta en tuffare musikprofil som delvis skulle kunna dra en ny publik. På prov fick Power Play som första band spela rhythm'n'blues efter lördagsrestaurangen. Satsningen fick önskat resultat. Lördagskvällarna ökade snabbt i popularitet och andra Uppsalaband som Red Label, Mighty Skankers, Desert Honkers m.fl. avlöste Power Play.

Kalmar Nation hade också en tradition att Good Morning Blues spelade varje 1:a Maj. På Valborg hade man däremot mera sofistikierad musik i form av storband eller också spelade en diskjockey.

Med tiden hade man insett att den nya generationen kalmariter ville ha ett mindre mesigt utbud på Valborg. Power Play fick uppdraget att spela på Valborgsmässogasquen 1984.

Resultatet blev smått kaotiskt. Vid eftersläppet fylldes huset till mer än bristningsgränsen. Eftersom det gamla nationshuset saknade ventilationsanläggning så tvingades man öppna fönstren för att få in frisk luft....

In genom fönstren strömmade allt fler människor tills huset bokstavligen inte kunde fyllas mer. Alla rum på båda våningarna var fulla, liksom även trapporna, balkongen och toaletterna. Det var t.o.m. kö uppför brandstegen till balkongen.

I festsalen trycktes de dansande allt längre upp bland instrumenten.

Bandet spelade vidare allt svettigare och först efter att ha upprepat halva sista set som extranummer kunde man lägga av.

Se det var en riktig spelning det!

I några år efter det fortsatte vi att spela på Kalmar varje Valborg.

År 1984 hade vi också haft vårt första personalbyte.

Uffe Bolling hade börjat spela på heltid med dansbandet Ladies and Gentlemen och kunde inte längre kombinera deras spelplan med Power Play's.

Som ersättare kom Tommy Pettersson. En veteran från Avesta med en nyss avslutad period som heltidsmusiker i bandet Boogie och parkturnéer med Svenne och Lotta bakom sig.

Tommy fick hastigt och orepeterat debutera på Stockholms Nation eftersom Uffe hade blivit dubbelbokad.

Efter det blev han liksom bara kvar.

Med Tommy i den nya sättningen jobbade vi vidare främst på nationerna.

Här ser du ett exempel på hur en typisk lördagkväll på Kalmar kunde sluta år 1986!

Låtarna:

• Honky Tonk Women

• Proud Mary

• Born To Be Wild

Bandet fortsatte att cirkulera bland nationerna med något enstaka mellanspel på någon vanlig pub. Vi återkom till Rackis då och då även om vi aldrig lyckades riktigt få till det där.

Under 80-talet fanns det inte många ställen i Uppsala som hade levande soul och bluesband, förutom nationerna.

Ett av undantagen var Barowiak...

Barowiak var en vidareutveckling av gamla Musikforum. De huserade i Stockholms Nations nya festsal och påminde väldigt mycket om nationerna med den skillnaden att publiken inte bara bestod av studenter.

Vi spelade också på Uppsala Marknad när den arrangerades av köpmannaföreningen. Det var korta scenuppträdanden på gator och torg och vi kompade också andra artister.

Eftersom vi var ett samspelat band med en liten blåssektion och kunde få till det mesta hyfsat stilriktigt, så blev vi bl.a. anlitade för att kompa talangjaktsvinnare ibland.

Så mycket talang var det dock inte fråga om...

1985 spelade Power Play in sin enda vinylskiva, en singel med egenkomponerade "Jag tror på Storken" som A-sida.

Baksidan var en modifierad cover med titeln "Tiger Rap".

Inspelningen gjordes på uppdrag av Studentorkesterfestivalen som ett reklaminslag. Singeln var inte direkt representativ för Power Play och merparten av upplagan ligger osåld i den förlupna pianisten från Uppsala Nias källarförråd. Men på senare år uppmärksammades den av en bloggare som intresserar sig för studentikos musik, vilket i sin tur ledde till att framförallt Tiger Rap spelades en del i Sydkorea. Om det har nåt att göra med K-popens senare framgångar...ja, vem vet?

Och så här lät det på framsidan:

Och här kommer baksidan (på den tiden måste man vända på dem, därav jobbtiteln plattvändare för DJ):

Vi var också ett av få band som verkligen spelade vid Uppsalas 700-årsjubileum. En stor fest var planerad i hela stan och massor av artister skulle uppträda på flera scener.

Tyvärr råkade jubileet sammanfalla med Uppsalas värsta skyfall på 700 år.

Den orutinerade promotorn greps av panik, ställde in det mesta och flyttade in ett antal band i en lokal för att TV skulle ha nåt att sända. Vi skulle spela ca 21.00 (efter att TV gått hem).

I själva verket fick vi spela 02.30. Regnet hade slutat redan 2000. Eftersom inget annat hände fanns det fortfarande en del tappra i publiken. Kommunen tog sin hand från arrangemanget, sponsorerna härsknade till och vägrade betala, promotorn gick i konkurs och vi hade betalat 500 kr till en vikarierande trumpetare.

Antagligen var det det sämsta gage vi någonsin har fått...eller inte.

Sedan våren 1987 hade Jalle jobbat som inspelnings- och sändningstekniker på Radio Uppland, ibland också för Riksradion och andra lokalradiokanaler. På det sättet fick bandet tillgång till studio på kvällar och helger...och då och då lite programtid. Här en låt från ett sånt program, med sångförstärkning av Inga-Lena "Pinglan" Lindahl och Kicki Werre.

Nutbush City Limits

Men så var det 1989 och bandet började närma sig en vändpunkt.

• Tony hade flyttat till Stockholm och så smått börjat planera en vidareflytt till Seattle.
• Tommy hade börjat i ett dansband för att tjäna extra pengar. Så mycket pengar blev det ju inte i Power Play även när man betalade några gager.
• Mikke hade börjat spela litet storband med Palladium och hade svårt att hinna med två band.
  (Mera om Palladium hittar du här).

Den sista spelningen med 80-talsmodellen av Power Play skulle bli på V-Dala Nation för en studentkarneval.

Budgeten var felräknad så inte heller där fick vi ut nåt gage. En rätt slirig karnevalsgeneral kom med overallfickorna överfulla av hundralappar till scenen på V-Dala efter att vi avslutat ett dubbelset (bandet som skulle lira efter oss dök aldrig upp). Han frågade Mikke om vi viile ha betalt cash, skrynkliga sedlar i näven för två set på V-Dala och ett på Gotlands kvällen innan. Nej, det är lugnt, jag skickar räkning på måndag. Sa Mikke. Bad move!

Och sen blev det 90-tal...