Klicka på bilden ovan för att få veta mera om författaren.

Det handlar om vintage-keyboard. Gamla hederliga, mestadels analoga och mekaniska instrument. Det handlar om Hammondorglar som byggdes mellan 1935 och 1974 och som bildar tonen elektromekaniskt, med hjälp av tonhjul som roterar framför en pickup. Det handlar om tangenter som mekaniskt slår an på strängar och tonstavar.

Soul, Rhythm'n'Blues och Gospel delar ett gemensamt arv som utmärks bl.a. av att Hammondorgeln spelar en framträdande roll i ljudbilden. Inget annat klaviaturinstrument är så självskrivet. I Keyboard Korner står alltid en Hammond, omgiven av andra legendariska instrument som komplement.

Favoriten är den Hammond C3 som jag importerade från Sydafrika. Numera blir det sällan den följer med ut på spelningar. För att inte riskera för mycket skador när bandmedlemmarna börjar bli till åren och mindre benägna till tunga och hälsovådliga lyft så har jag nu en digtal Hammond SK2 som väger ca 180 Kg mindre än C3:an. Med tiden har jag också blivit otrogen mot Hammond och skaffat en Nord C2D som är ytterligare lite lättare. Mer om den nedan.

Övriga klaviaturer i Keyboard Korner är:

  • Ett Korg SP100 digitalpiano (ovanpå Hammond)
  • En Alesis QS7 synth
  • En Hohner Clavinet D6
  • Ett Fender Rhodes mk I Stage 73

Urvalet av instrument som tas med på spelningar beror på vilka låtar som ingår i programmet.

 

Om tonhjulsorglar

Tonerna i en klassisk Hammond bildas alltså genom att ett tandat hjul roterar framför en pickup och påverkar pickupens magnetfält.  96 hjul (men det är bara 91 som används för att för att producera toner i de stora orglarna och ännu färre i de små) är monterade på olika axlar med varierande utväxling i en tongenerator, som drivs av en elmotor.
All denna metall är en av orsakerna till att gamla Hammondorglar väger så mycket.

 

Om olika orgelmodeller

I princip kan man dela in Hammonds tonhjulsorglar i två grupper:

  • Consoles - den mest kända är naturligtvis B3, så till den grad att alla Consoles får heta B3 ibland. Men även resten av B-serien, C-serien och A100-serien är i stort sett samma orgel fast i olika möbler och med delvis olika funktioner. Det finns även ett antal mer okända såsom den stora RT-serien med 32 baspedaler, H-serien och E-serien etc.
  • Spinets - de vanligaste ingår i M-serien, L-serien eller T-serien.

Gemensamt för alla dessa är tonhjulsgeneratorn och att man kan justera mixen av olika övertoner med hjälp av en uppsättning skjutreglage, "drawbars".

Den överlägset mest berömda modellen är alltså Hammond B3. Vad många inte vet är att B3:an är identisk till innehållet med C3 och A100. Skillnaden är att B3-modellen står på fyra ben. C3-modellen har en hel möbel medan A100 har samma typ av möbel som C3 men också inbyggda högtalare. B3 och C3 måste ha ett anslutet tonkabinett för att fungera.

Ofta får man betala nära dubbelt så mycket för att få sin orgel med ben istället för med hela sidor.

 

Min Hammond C3

Alla Hammondorglar är inte tillverkade i den klassiska fabriken på Diversey Street i Chicago. Min C3 licenstillverkades av Boosey & Hawkes i Sydafrika nån gång omkring 1965. Jag köpte den av Dave Hallam från Kapstaden den 14 maj år 2000 och veckan före midsommar kom den fram till Frihamnen i Stockholm. Den är i princip helt i standardutförande med undantag av en liten justering i percussion-kretsen. Här följer en kort presentation av modellen C3:

  • Tillverkningsperiod mellan januari 1955 till 1974
  • Två manualer med 61 tangenter (C - C)
  • 25 baspedaler (C - C)
  • Elektromekaniskt Chorus-vibrato
  • 2nd och 3rd harmonic percussion
  • Två uppsättningar om 9 drawbars per manual, två drawbars för baspedalerna
  • 9 justerbara preset-register per manual (väljs med tangenterna i den första oktaven i varje manual)
  • Endast förförstärkare inbyggd i möbeln
  • Vikt inkl. pedaler och bänk ca 204 Kg

Klicka här för att höra ett smakprov!

Min digitala Hammond SK2

Min Hammond SK2 är ett väldigt portabelt alternativ till C3:an. De flesta musiker som jag spelar med hade allt mer börjat komma med förslag om att var och en borde bära sin egna prylar efter att ha släpat 250 Kg Hammond uppför trappan från vår replokal. Till sist tvingades jag att förstå piken. En Hammond SK2 vägar bara ca 20 Kg och jag bär den lätt över axeln i dess gigbag. Patrik Gudmundsäter på Svenska Hammond hade en som returnerats från en studio som hade insett att de inte behövde en portabel orgel utan kunde köpa en Hammond C3 i stället. Jag fick den till ett väldigt bra pris och volympedal på köpet.
Förutom digitala Hammond-ljud har den inte bara ett par bra akustiska pianon, andra klassiska keyboards som Rhodes, Wurlitzer och Clavinet, utan också massor av andra ljud. Men de behöver jag inte. Du hittar den officiella produktsidan för Hammond SK2 här.

 

Här följer en kort presentation av modellen SK2:

  • Tillverkningsperiod från 2013.
  • Två manualer med 61 tangenter (C - C)
  • 13 baspedaler (C - C) - ett Ketron K8 midibord
  • 96 individuellt emulerade digitala tonhjul, VASE III generator
  • Digitalt chorusvibrato, V1-3 och C1-3 som på vanliga Consoles
  • 2nd och 3rd harmonic percussion som på vanliga Consoles
  • En uppsättning med 9 drawbars som kan styra övre manualen, nedre manualen och baspedalerna med 16' och 8' drawbar
  • Ställbar dist
  • Digitalt reverb
  • 2 separata digitala effekter för andra program än orgelljuden, t.ex. phase, chorus, auto-pan och wah-wah
  • 3-bands eq
  • Tio programmerbara preset-tangenter
  • 100 fabriksinställda programminnen (ROM), 100 programmerbara (RAM)
  • Piporgel med 32 register
  • Digital Leslie-simulering med 8 valbara Leslie-typer och justerbara mickinställningar
  • Vikt i normalutförande ca 16 Kg

 

Min digitala Nord C2D

John Lönnmyr, en mycket begåvad klaviaturist i ett antal olika konstellationer i Göteborgstrakten, tyckte att han kunde avstå sin Nord C2D. Jag kollar inte Blocket alltför ofta men den här annonsen såg jag. Några mail och mess senare hade vi gjort upp affären och jag kunde hämta orgeln vid ett konferenshotell i Bålsta från partybandet Janes Bomb, som John normalt spelar med men inte just då.
En sak som gjorde mig intresserad av Nord C2D är att den äldsta Hammonden som Clavia har samplat för sina tonhjulssimuleringar är Pierre Svärds B3, en orgel som jag lyssnat på i timmar och också burit i trapporna upp till Forum i Kvarnsveden i Borlänge. Gamla Bettan som Pierre kallar henne, fast det är ju inte en Etta utan en Trea, är en väldigt trevlig orgel med lite mera naturligt growl i ljudet än det jag får från min C3a. C2D är också en ren orgel och optimerad för att kunna hanteras som en Hammond Console.
Du hittar den officiella produktsidan för Nord C2D här.

 

Här följer en kort presentation av Nord C2D:

  • Tillverkningsperiod från 2012.
  • Två manualer med 61 tangenter (C - C)
  • 13 baspedaler (C - C) - ett midibord från Studiologic
  • 96 individuellt samplade och emulerade digitala tonhjul
  • Digitalt chorusvibrato, V1-3 och C1-3 som på vanliga Consoles
  • 2nd och 3rd harmonic percussion som på vanliga Consoles
  • Två uppsättningar med 9 drawbars för övre manualen, två uppsättningar med 9 drawbars för nedre manualen och separata 16' och 8' drawbars för pedalerna
  • Ställbar dist
  • Digitalt reverb
  • Digital delay
  • 3-bands eq
  • Tre programmerbara preset-tangenter för övre respektive nedre manual
  • 126 programmerbara programplatser (RAM)
  • Piporgel med 21 register
  • Tre olika högtalarsimuleringar, däribland tre Leslie-simuleringar med 2 valbara Leslie-typer med olika mickinställningar
  • Vikt i normalutförande ca 16 Kg

 

Andra keyboards

Fender Rhodes Mk1 Stage 73

Fenderpianot köpte jag 1980. Som så många andra av mina instrument, i synnerhet de som är tunga och svåra att bära, så har det åkt på mycket spö sedan dess. Orginalklädseln i svart vinyl revs sönder på väg upp och ner för smala trappor i nationshusen i Uppsala. Ett tag klädde jag om den med ny vinyl, men det höll inte länge. Jag har gjort ett ryck på senare tid och modifierat pianot så det är mer anpassat för turnébruk (vilket kanske är överflödigt så lite som jag spelar ute nuförtiden). Följande har jag gjort:

  • Byggt om och förstärkt lådan med butterfly-lås, beslag och aluminiumlister så att det fungerar bättre att ställa fler keyboard ovanpå
  • Monterat ordentliga metallhandtag och stora hjul
  • Bytt ut alla hammer tips
  • Justerat anslag och hammarvinklar
  • Fixat stämningen

Om du vill renovera Rhodes kontaktar du lämpligen Freddan Adlers i Mölnlycke. Annars kan man hitta en hel del filmer på Youtube och köpa delar på Vintage Vibe.

Hohner Clavinet D6

Clavinetet köpte jag redan på dansbandstiden. Tidigare hade jag haft ett Hohner Pianet som väl lät hyfsat men egentligen bara passade till Zombies-låten She's not there...och den spelade vi inte. Clavinetet fungerade mycket bättre till alla disco-låter som vi spelade på 70-talet. That's the way I like it, till exempel. Aha, aha.

Följande har jag gjort med Clavinetet:

  • Provat att skärma lådan med folie (funkade så där)
  • Bytt ut signaljacket från tele till XLR
  • Fixat strömförsörjning från eliminator i stället batteri-driften (Clavinet käkar batterier för man glömmer alltid att stänga av dem)
  • Monterat stålhandtag och nya låsbeslag
  • Bytt ut alla hammertips
  • Bytt ut preamp mot en ny med "Stevie Wonder"-mod från Clavinet.com

Det blir mer och mer Clavinet numera. The ultimate funk machine...

Alesis QS7

Jag köpte QS7an på en Tradera-auktion. Säljaren hade emigrerat till Hong Kong och gjorde sig av med sina synthar med hjälp av sin far. Han hade använt dem till att göra egna instrumentala låtar så det fanns en del house-insprirerade mixar sparade i QS7an. Just dem har jag nog inte nån större användning av. Det är inte helt enkelt att programmera den här typen av synthar som bygger på samplingar så än så länge har jag mest jobbat med mindre modifieringar av befintliga patchar. Nån dag ska jag väl ta mig tid att leta mig ner i alla menyer...

Lite info om Alesis QS7:

  • 16 MB 48Khz linjära samplingar
  • 76 anslagskänsliga tangenter med after-touch
  • 16 delar multi-timbral
  • 512 presets och 128 programmerbara minnen, 400 förprogrammerade mixar och 100 programmerbara mixar
  • 4 inbyggda effektenheter motsvarande Alesis Quadraverb 2
  • Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Korg SP100

Korg-pianot hittade jag på en pantauktion. Jag hade flyt eftersom ingen annan som var där förstod att ett stage-piano kräver en förstärkare för att låta. Några försökte klinka på det och trodde att det var trasigt. Det kom inte mer är ett motbud så jag fick det billigt.

Lite info om Korg SP100:

  • 88 anslagskänsliga hammer action-tangenter
  • 32-rösters polyfoni
  • Presets: Piano (stereo-sampling), elpiano, cembalo, vibrafon, kyrkorgel och stråkar
  • Effekter: reverb och chorus

Yamaha CS1x

Yamaha-synthen är ett lite smidigare alternativ till QS7an. Den köpte jag från en pantbank i Malmö. Den är en digital 90-talssynth som är speciell såtillvida att den har en uppsättning rattar som kan användas för analog kontroll till exempel av filterparametrar. Det gör att man kan jobba mera aktivt med filtren i realtid när man spelar.

Lite mer detaljer om CS1x:

  • XG format-oscillator, wave table och sample-baserad syntes
  • 61 anslagskänslga tangenter
  • 32-rösters polyfoni
  • 128 presets och 128 programmerbara minnen
  • Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Roland D70

En Blocket-annons om en Roland D70 visade sig komma från en säljare fyra kvarter från mig. Jag var främst intresserad eftersom den Roland JV30 som trumpetaren Kjelle har är förinstallerad med två bra körprogram.

Det visade sig att D70 inte har just dem men i alla fall ett eget som funkar. I övrigt är den här inte bäst på nåt men för jobb där man behöver stråke/kör, lite brass och kan köra solona i brasspatchen så är den enklare att jobba med än de båda andra. Sen har den joystick som är lite snabbare för pitchbends än hjul. Förra ägaren hade tydligen spelat religiös musik så det fanns ett par patchar med namn som "Törnekrona". Jag, som inte har spelat i såna sammanhang sen jag satt med en L100 i ett frälsningstält på 70-talet (don't ask!), har dock inte så mycket användning av dem.

Lite info om Roland D70:

  • 4 oscillatorer, ROMpler och DLM (Differential Loop Modulation) syntes.
  • 76 anslagskänsliga tangenter
  • 30-rösters polyfoni
  • 10 användarbanker, 128 editerbara patches och 64 programmerbara performances
  • Pitch och modulation kontrolleras med fjädercentrerad joystick

Om Lesliekabinett

Den andra komponenten i det klassiska Hammond-soundet är Leslie-kabinettet. Det fungerar i princip så att diskanten projiceras från en Hf-driver genom ett roterande horn och basen från en 15"-högtalare genom en roterande träbaffel för att ge en dopplereffekt till tonen.

Äldre Leslien har bara en snabb hastighet (Tremolo) och ett stoppläge medan nyare också har en långsam hastighet (Chorale). Även Leslien med två hastigheter kan utrustas med stoppläge.

Mitt Leslie 145

Mitt första Leslie köpte jag den 19 oktober 1976. Den orgel som jag spelade på just då, en Crumar Organizer, var långt ifrån en Hammond. Men Lesliet lyfte i alla fall ljudet enormt. Tidigare hade jag haft ett Elkatone-kabinett med en topp-rotor och två nedåtriktade 12"-högtalare. Vi behöver inte gå in på hur det lät...
Skamligt nog var Lesliet i fint skick när jag köpte det. Alla märken och repor kom under dansbandsåren som följde.

Följande modifieringar har jag gjort genom åren:

  • Monterat handtag och löstagbara hjul
  • Bytt ut originaldiskanthornet (Jensen V21) mot ett 100W diskanthorn från RCF
  • Bytt ut originalbashögtalaren (Jensen) mot en JBL 15"
  • Bytt ut JBL-elementet mot en Electrovoice 15" för bättre basrespons
  • Tagit bort originalförstärkaren
  • Installerat ett nytt relä för hastighetsväxlingen
  • Bytt ut RCF-hornet mot ett Dayton Audio D1075T 75W horn
  • Bytt ut delningsfiltret mot ett på 8 ohm 350W

Lesliet mickas normalt upp med två Shure SM57-mikrofoner i 90 grader vinkel på diskanthornet, en Sennheiser MD421 på bashögtalaren. Jag körde länge med 180 grader på diskanten men det blir lite onaturlig panorering i stereobilden då. 90 grader ger en mer naturlig dopplereffekt ungefär som när man står och lyssnar framför kabinettet.

Ett Leslie är helt nödvändigt för det klassiska Hammond-soundet. Två Leslien...
Titta bakom de flesta av de stora organisterna så hittar du två Leslien eller fler. En favoritkombination är 122 (som är något högre än min 145:a och har en balanserad förstärkare) och 31H Tallboy, som är ännu högre och har mera bas.

Mitt Leslie 760

Jag hade länge letat efter ett andra Leslie som skulle bli mitt huvudsakliga gig-Leslie och samtidigt fungera i par med 145:an vid inspelningar och på större utejobb. Det finns inte så många i omlopp längre och de flesta är obscent dyra.

Den vanligaste modellen som man hittar i Sverige är 760, licenstillverkade i Danmark av Bröderna Jörgensen. Kabinettdesignen är deras egen och ljudegenskaperna är sämre än för motsvarande "klassiska" kabinett. Men man kan köpa dem för mänskliga pengar. Jag hittade mitt exemplar på Jam i Stockholm. Naturligtvis ville Jerker ha alldeles för mycket betalt, men till slut for han på en Finlandskryss...
De yngre medarbetarna kunde övertalas att släppa det för ett mera rimligt pris, i synnerhet som de inte hade någon högtalarkabel med XLR-kontakt (!) så att vi kunde testa om högtalarelementen fungerade.

När jag demonterat allt, plockat bort ölkapsylen som skramlat i toppmotorn och skruvat ihop allt igen så fick jag ihop ett hyfsat fungerande Leslie...

Följande har jag gjort:

  • Demonterat orginalförstärkaren
  • Monterat ett nytt relä för hastighetsväxling
  • Satt in ett nytt delningsfilter
  • Monterat nya infällda handtag av Marshall-typ
  • Monterat stora, låsbara hjul med genomgående bultar
  • Satt dit nytt tyg över alla öppningar
  • Monterat aluminiumlister runt alla öppningar
  • Bättrat på all färg

Lesliet har orginalbashögtalaren (Jensen 15") men ett 100W/1" diskanthorn från Fane.

Mina förstärkare

Orgelförstärkare

Redan från början har jag förstärkt mitt Leslie med olika bas- och gitarrförstärkare, i tur och ordning:

  • Fender Twin Reverb
  • Fender Bassman (original Tweed-modell)
  • Hagström BT100
  • Ampeg V4
  • Peavey VTM 60
  • Kustom DE300HD Deep End Series

En av de bästa lösningarna för min C3 och 145 hittills är Ampeg V4 som är tillräckligt stark för alla spelningar där Lesliet inte är uppmickat men som ändå har samma rörklang som originalförstärkaren. Slutrören (7027A) är av samma typ som i Leslie's egna förstärkare (6550). Dessutom är Ampeg's tonkontroller bland det bästa som finns i vanliga förstärkare. Nackdelen är att den börjar dista lite väl tidigt när man trampar pedalen i botten.

Till SK2 och Nord C2D där det finns bra distenheter i orgeln behöver inte förstärkaren ge dist för att ljudet ska bli lagom varmt. Särskilt Norden har en bra, naturlig growl som är modellerad från Pierre Svärds B3/122. I stället är det en fördel om det går att spela starkt och rent. Kustom-förstärkaren ger 350W i 4 ohm, vilket ger närmare 200W i 8 ohm som för mina Leslien. Den räcker mer än väl till och driver både 145 och 760-Lesliet utan problem. Det sitter ett 12AX7-rör i försteget som ger en del värme om man drar på gain.

 

Keyboard-stärkare

Om jag behöver använda alla keyboards har jag en LEM powermixer på 2 X 100W som driver två stycken Hagström L115S, bestyckade med Altec 15" och JBL 075-horn. Forutom att den har kanaler så att det räcker att köra alla keyboard i stereo har den också ett digitalreverb.

Om jag bara tar med en eller ett par keyboards har jag ett par andra alternativ:

  • Carlsbro Cobra 90W tre-kanals topp med en Sagrén-låda med JBL 15" och ett RCF diskanthorn. Keyboard-Cobran har en speciellt högohmig kanal som är anpassad till Fender Rhodes.
  • Fender Deluxe 112 combo
  • Fender Frontman 212R combo
  •  

Effektpedaler

I effektväskan packar jag ett antal lämpliga boxar:

  • Cry Baby wah wah (till Clavinet)
  • Electro Harmonix Doctor Q autowah (till Clavinet)
  • Electro Harmonix Small Stone phaser (till Clavinet)
  • Electro Harmonix Pulsar vibrato box (till Rhodes)
  • MXR Analog Chorus (till Rhodes)

 

Keyboards som avgått med pension efter hård tjänst

Min mycket modifierade L100

Min L100 har levt ett hårt liv. Sannolikt är den byggd nån gång i mitten av 60-talet, möjligen på licens av Bröderna Jörgensen i Danmark. Nån gång under dess ungdom har någon tagit bort de inbyggda högtalarna och flyttat resten av orgelns innanmäte till en avkapad möbel. Från början fanns det ett vingligt metallstativ som orgeln stod på. Jag har sett en annan orgel som behandlats på samma sätt så någon marodör har uppenbarligen satt detta i system.
En senare, perverterad ägare har dessutom målat kanterna med guldmetallic-färg och skrivit "Var Glad" med samma färg på insidan av locket (som lyckligtvis går att ta av).

 

Här följer en kort presentation av modellen L100:

  • Tillverkningsperiod mellan 1962 till 1972.
  • Två manualer med 44 tangenter (F - C)
  • 13 baspedaler (C - C)
  • Elektroniskt vibrato
  • Fjäderreverb
  • 2nd och 3rd harmonic percussion
  • En uppsättning med 9 drawbars för övre manualen, 7 drawbars för nedre och en för baspedalerna
  • Tre fasta preset-register för övre manualen, en för nedre (väljs med vippbrytare)
  • Inbyggd rörförstärkare på ca 20W
  • 2 st 12"-högtalare (saknas i min orgel)
  • Vikt i normalutförande ca 97.5 Kg

Klicka här för att höra ett smakprov!

 

Orgeln var svårt märkt av hårt turnerande när jag köpte den 24 september 1986. Tre toner var helt tysta, en vippbrytare avbruten, en drawbar ur funktion etc. Dessutom var den ful som stryk. Jag fick den till ett bra pris mot löfte att aldrig lämna in den på service utan fixa alla felen själv.

Jag började med att avlägsna alla spår av guldmetallic från möbeln (utom "Var Glad" under locket som jag sparade för att bevisa hur lågt man kunde sjunka under de psykedeliska åren). Därefter har jag till idag bl.a. genomfört följande modifieringar:

  • Byggt en ny underdel till möbeln där baspedalerna, volympedalen, slutförstärkaren och reverbfjädrarna är installerade. De båda delarna kopplas ihop med en multikabel och är låsta med sidolås.
  • Modifierat preset-registeringarna för övre manualen från orginalversionerna av Clarinet och Trumpet till mer användbara blues-registeringar.
  • Monterat en enkel vippbrytare för växling av Leslie-hastighet.
  • Modifierat volymkontrollen så den fungerar med en standard 12V billampa.
  • Installerat full foldback i övre manualen.

Om foldback

I princip är det så att varje tonregister som regleras av en drawbar högre än 16', 5 1/3', 8' och 4' register upphör att höras någonstans i klaviaturen. Om man väljer den högsta vita drawbaren (motsvarande 1' register) så har den redan nått upp till den högsta tonen (nummer 91) som orgeln kan skapa när man spelar i den näst högsta oktaven i klaviaturen. Högre än så är 1'-registret tyst.

För att inte registren skall låta allt mer tunt ju högre upp man spelar så har alla orglar av Console-typ vad som kallas "foldback" i manualerna. Det innebär att varje register "börjar om" en oktav lägre när det passerar ton nummer 91 första gången. På så sätt finns alla register med hela vägen upp.

Spinet-modellerna har inte foldback. Man ville spara lite på kostnaderna.

Skillnaden i bett i diskanten mellan t.ex. en L100 och en B3 beror till allra största delen på att en B3 har foldback, en L100 inte.

Att installera foldback i en L eller M-orgel är inte lika svårt som att sända en astronaut till månen (som en legendarisk svensk Hammond-tekniker har påstått). Det är tidsödande och tålamodskrävande men fullt möjligt för varje lödkunnig person.

 

Korg Polysix

En trotjänare som till slut bara slutade att fungera var min gamla slitna Korg Polysix. Den kom 1981 i stället för en liten Korg MS20, som var monofonisk. MS20 har, tydligen, blivit kult den senaste tiden. Jag har lite svårt att förstå det eftersom Polysix kan allt som MS20 kan och massor mera därtill.
Den som inspirerade mig till att köpa Polysix var den begåvade Uppsala-kompositören och klaviaturisten Per Andreasson. Han hade spelat in en promotion-LP för Korg, "Mr Gizmo", där han bland annat använde Polysix.
Speciellt föll jag för att man kan synka alla sex oscillatorerna i mono för att få ett sololjud som är fetare än vad man kan få ut av en Mini Moog. Polysix kom som ett billigare alternativ till Sequential Circuits Prophet 5, som var värstingsynten på den tiden. Men Korgen var inte bara en tredjedel så dyr, den höll stämningen bättre också. Min Polysix går inte att hålla vid liv nu. Reservdelar är inte så lättåtkomliga längre.

Lite info om Korg Polysix:

  • 61 tangenter
  • 6 rösters polyfoni
  • 1 VCO med 1 sub-oscillator per röst
  • Analog subtractive-syntes
  • 32 programmerbara patchar
  • Pitch och modulation kontrolleras med hjul

Alternativ Hammond - WLM

Den 27 januari 1977 köpte jag den första orgel som tillnärmelsevis lät som jag ville. Det var en WLM Hit 2, en "Hammond-kopia" tillverkad i Finland. Den var utmärkt att resa med under dansbandsåren eftersom den är förhållandevis lätt och packas i sin egen underdel.
WLM Hit 2 är uppbyggd kring elektroniska sinus-generatorer och är lite "snällare" i tonen än en riktig Hammond. Med Leslie och en rörförstärkare står den sig gott i konkurrensen med modernare digitala orglar.

Kort presentation av WLM Hit 2:

  • Tillverkningsperiod mellan 1972 till 1984.
  • Två manualer med 49 tangenter (C - C)
  • 13 baspedaler (C - C)
  • Elektroniskt vibrato (utan chorus)
  • Fjäderreverb
  • 9 percussion-stämmor kontrollerade med drawbars
  • En uppsättning med 9 drawbars för övre manualen, 6 drawbars för nedre och en för baspedalerna
  • 7 fasta preset-register för övre manualen (väljs med touch-kontroller)
  • Vikt ca 60 Kg

Senare modeller kom med foldback - min har tyvärr inte det.


 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •